annorlundamotiv

Senaste inläggen

Av Julia Brännborn - 3 april 2016 19:41

God kväll på er godingar!

Jag tänkte klippa in en text som jag hittade på Facebook av en slump.
Den berörde mig ganska mycket, eftersom det är sant och det händer fortfarande och kommer alltid att hända under allas levnad. Så länge ingen gör nåt så kommer det att fortsätta och eventuellt bli värre. Så jag tycker det är bra att folk skriver ut sånt här i sociala medier!!

Texten:
"Vid 2 års ålder blir en liten tjej fasthållen och pussad på av en kille på lekplatsen: "Åh, vad gulligt, ett framtida kärlekspar!" säger de vuxna.

Vid 5 års ålder kastar ett gäng pojkar sand på flickan i sandlådan. "Ojdå, men gå därifrån bara! Det var inte så farligt, de gör nog så för att de gillar dig! Killar är ju killar..." säger de vuxna.

Vid 10 års ålder slutar hon och de andra tjejerna spela biljard på fritids för att några killar kommenterar deras rumpor och petar dem med biljardköer i baken när de spelar. "Ojdå, jamen de är säkert bara lite kära i er, gå därifrån om ni tycker det är jobbigt, ni vet, killar är ju killar!" säger de vuxna, första gången tjejerna klagar. Flickan och två tjejer gav inte upp på en gång - de tyckte ju i allafall att det var roligt att spela!! - utan valde att gå tillbaka till biljardbordet nästa gång det var framme. Samma sak händer och den vuxne säger "men jag sa ju att ni skulle gå därifrån om det var jobbigt, nu provocerar ni ju killarna istället!". Flickan spelar inte biljard mer...

Vid 15 års ålder blir hon upptryckt mot skåpen i skolan av två killar och blir tafsad på både innan och utanför tröjan. "Jaha, oj, men sa du något innan som fick dem att göra det? Killar är ju killar, de har så mycket hormoner i den här åldern så det krävs bara lite för en sån här grej! Hur kunde de komma åt innanför tröjan förresten?" Säger de vuxna.

Vid 20 års ålder blir hon inlåst på toa och våldtagen av en kompis på en fest. En kompis hon gick tillsammans med till festen, och som har druckit mer alkohol än hon.

Tror ni hon ens vågar anmäla? Orkar hon gå igenom en process där hon blir ifrågasatt för varför hon gick med förövaren till festen, nogsamt förhörd vad hon hade på sig för kläder, hur mycket hon druckit, hur tydligt hon sagt nej, hur mycket motstånd hon gjort...

Eller gav hon upp redan när hon var 10 år?

Det är såna här saker, såna här mönster, såna här normer vi måste SE! Och vi måste agera. Annars sviker vi inte bara alla de tjejer som får lära sig att det är helt OK att kärlek innefattar slag, tvång och våld, att det är de som bär skulden om de ger "fel" signaler, eller tar plats. Utan också alla killar som vi genom vårt agerande, vårt OK:ande - "Asch, killar är killar" - faktiskt LÄR dem att bete sig såhär.
Det är att svika dem totalt."

Denna kvinna som skrev texten!

Riktigt bra är den!

Av Julia Brännborn - 1 april 2016 21:20

God kväll på er! :)

I tisdags så åkte jag och mamma ner till Malmö för att diskutera och kolla på mitt öga med doktorn. Mitt tryck i ögat hade inte sänkts bara höjts. Detta påverka även mitt huvud och huvudet påverka min kropp och humör :(
Men vi kom fram till två olika operationer. Den ena va sticka hål i irisen och "tömma" ögat på vätska. Den andra va större och då sätter en ventil i ögat. Igår så ringde jag till Malmö och sa att jag ville ha den större och ovanliga operation. Men att dom skulle försöka få narkos läkare till platsen, så det hoppas jag på att dom kommer kunna fixa. Annars får det nästan vara.
Så i sommar någon gång så läggs jag ännu en gång under duken på bordet. Känns inte så jätte bra :(
Vill egentligen inte men jag orka inte med mitt öga längre. Allt känns så hopplöst med det..

Ni blir det att lämna det bakom mig för ett tag och fokusera på mitt underbara jobb :)

Ni få ha en trevlig helg på er :)
Kramis

Av Julia Brännborn - 26 mars 2016 20:33

God kväll på er!

Jag ha gjort en knut på mig själv nu känns det som. Jag jobbar som jag ska, jag trivs där hur bra som helst. Alla är jätte gulliga mot mig, vill mig väl. Det är så det ska vara att känna sig omtyckt på och blir glad av att få träffa mig och jag blir glad av att träffa dom.

Men det är inte där jag slår en knut på mig själv utan det är med Tanja!!
Vi ha klickat på alla sätt och vis, MEN inte på att jobba i paddocken. Jag ha haft dessa tankar ett bra tag nu. Inget går när vi arbetar i paddocken, det är så fruktansvärt frustrerande. Tycker synd om min fina bästa tös!
Jag ska se om jag hittar någon som kan hjälpa mig med henne. För nu ska jag fasen ha hjälp med henne för nu vill jag att hon ska bli en fin ponny för nu ska vi satsa på att Premiering och tre års test i hoppning.

Av Julia Brännborn - 14 mars 2016 22:37

Detta inlägget ha jag haft ett tag och skriva på. Sen ha jag inte direkt vågat att publicera det. Men det är nu eller aldrig!!! Om ni ha frågor eller nåt så bara ställ dom. Jag svara så gott jag kan.

Nu tänker jag skriva ett väldigt djupt inlägg om hästar och mitt liv, för nu vill jag att det ska komma ut. För jag vet att det finns fler som jag men som inte vågar säga det. Som är rädda för att bli dömda, som är rädda för att bli tagen på fel sett när dom säger det. Så där av att jag vill skriva detta inlägg mest för min skull men också för andras. Så att dom vet om att dom inte är själv i detta fall!!


!!utan hästar i mitt liv så hade jag inte levt idag!!

Denna meningen cirkulerar i mitt huvud dagligen, ha gjort i ca 8 år!
För det är sant utan hästar hade jag inte levt idag. Pga att jag va med om en olycka och en händelse som ändrade mitt liv totalt. 2008 va jag med om en ridolycka, som gjorde så att min fibromyalgi sattes igång på riktigt. Sen den gången ha jag värde satt både mig och hästarna och insett att hästar är stora djur oavsett om det är en shetlandsponny eller en stor adenner. Så är dom stor och väger extremt mycket, en olycka händer på 0.01 sekunder med andra ord man hinner knappt blinka förens den är där.

Sedan min ridolycka så har jag inte kunnat leva ett normalt liv, för den ena händelsen efter den andra sattes igång och mitt liv sattes på prov flertal gånger. Jag fick den ena diagnosen efter den andra och bara det sattes allt på prov. Gång på gång, dag in och dag ut, får jag kämpa mig igenom för att överleva varje dag. Än i dag får jag kämpa för att ta mig ur sängen vissa dagar.
Jag önskar att jag hade fått slippa kämpa så jäkla mycket och bara kunna ta det lugnt någon gång.
Jag önskar att jag hade fått bli frisk.
Jag önskar att jag hade fått slippa dessa sjukdomar jag har.
Jag önskar att jag hade fått bli psykiskt frisk. Så att jag slapp bli så jäkla känslig hela tiden.
Det ända jag vill är att vara frisk, kunna gå ut med kompisar att få jobba heltid med det jag verkligen älskar mest av allt!! Antingen hästar eller med människor. Men som det är nu kan jag knappt båda sakerna. Men jag kan nog få det att gå igenom att bli undersköterska.

Det sista jag vill är att bli uppslukad av en säng/soffa jag har så mycket att ge, jag vill lära mig så mycket också.

Att leva med psykisk ohälsa, det är aldrig lätt. Nu är det nästan varje svensk som ha någon slags psykisk ohälsa. Jag kan relatera mig till dom som får panik, ångestattacker blir deprimerad, arg ledsen utan att riktigt veta varför.. det har jag som en kamp inom mig att kunna kontrollera och behärska mig och mina känslor så att dom inte tar över för mycket!

Att vara jag är en kamp, men jag tar en dag i taget och försöker att vara här och nu. Jag mår bäst av att få vara med mina kompisar men när jag mår som en prinsessa det är när jag är med Tanja! Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Tanja nu!
Jag försöker alltid vara glad och trevlig men ibland funka inte det och då ska man oftast bara låta mig vara. För jag bruka komma och säga förlåt eller säga att det va inte meningen att ryta till mot dig.
Men jag har en gräns precis som vem som helst. Och den ska man aldrig testa för när jag blir förbannad så är jag förbannad!! Man vill inte vara i närheten av mig då..

Av Julia Brännborn - 6 mars 2016 13:18

God eftermiddag på er söta!

Sitter just nu i stallet och lyssnar på musik medan Tanja äter lunch. Snart ska jag hem och äta lite, börja känna av hungern.

I tisdags denna veckan (1/3) så började jag jobba på dialys enheten och i onsdags började jag på avd 11. Heltid jobbar jag måndag till fredag, känns jävligt bra tycker jag, trivs på sjukhuset roligt att träffa massor av människor hela tiden, nya som gamla. Unga som äldre :)

Det är med människor jag vill jobba med inom vården. Fast helst inom LSS.
Det är detta jag vill så nu ska jag hitta någon utbildning och börja plugga :) för nu har jag bestämt mig för en gång skull!
Det känns jävligt bra!
Hoppas bara på att jag hittar ett jobb som man kan ha vid sidan av när jag pluggar. Skulle varit sjukt najs :)

Av Julia Brännborn - 22 februari 2016 21:13

¡hejsan!

Såg ni vad jag gjorde där?¿ både vanliga och uppochner vända frågetecken och utropstecken :)
Hehe känner mig busig nu.

Idag ha det inte hänt så mycket kommer säkert inte hända så mycket i morgon heller.
Ligger iallafall i sängen med hunden och glor "bones" (igen) det är en väldigt bra serie, det kan jag lova er :)

Tanja va mega busig idag när vi va ute och gick, hon ha hittat glimten och livsglädjen igen. Jag verkligen älskar den ponnyn!!

Det finns ingen annan som betyder så mycket för mig som denna underbara ponnyn gör!
Att jag ha fått ha henne i 2 hela år är bara en dröm, att jag kommer få leva med henne i minst 28 år till är livsglädje för mig!!

Dalsgårds Tanja
Född 2013
E: uron v.d römer
U: xtra donna v.d amstelhoff
Ägare JAG JULIA BRÄNNBORN!!!!
En riktigt stolt ägare det är vad jag är!!

Av Julia Brännborn - 20 februari 2016 18:42

God kväll på er!

Nu ha det gått någon vecka sen Annika va här och gav Tanja massage och laser.
Tanja ha efter dessa veckor visst mycket gladare humör, bättre steg och går så enormt framåt att jag tror att det är någon annan häst! Så jäkla underbart, så det kommer bli fler gånger att Annika kommer.

Bilderna har pappa tagit på mig och Tanja!

Lite bilder som tagits på mig och Tanja under veckorna som gått.

God natt på er kramis <3

Av Julia Brännborn - 9 februari 2016 14:53

God eftermiddag!
Nu har jag varit själv i hbg på deras arbetsförmedling. Kände mig jätte liten där bland alla stora lokaler, haha men bra gick det trotts att jag kom ca 10 min försent.

Sen åka tåg hem gick helt ok trotts mina tankar och ångesten som kom. Jätte jobbigt va det, kul de ju inte stor böla på tåget hehe.

Presentation


Vad roligt att just du kom och kollade på min blogg!

Här skriver jag om hur det är att vara psykiskt och fysiskt sjuk, med en vardag med en ponny som heter Dalsgårds Tanja. våran resa till att bli ett team.

Jag skriver också om min familj och mina

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Shrek

Shrek hette min förra katt som va 7 år och jag fick tyvärr ta bort han 16/4 2013.

det gjorde verkligen ont i hjärtat!

men det va det bästa jag kunde göra för hans skull!

Han va det bästa jag visste. Han va verkligen inte som alla andra katter!

Jag älskar honom precis så som  han va!!   

 

 


Ovido - Quiz & Flashcards