Detta inlägget ha jag haft ett tag och skriva på. Sen ha jag inte direkt vågat att publicera det. Men det är nu eller aldrig!!! Om ni ha frågor eller nåt så bara ställ dom. Jag svara så gott jag kan.

Nu tänker jag skriva ett väldigt djupt inlägg om hästar och mitt liv, för nu vill jag att det ska komma ut. För jag vet att det finns fler som jag men som inte vågar säga det. Som är rädda för att bli dömda, som är rädda för att bli tagen på fel sett när dom säger det. Så där av att jag vill skriva detta inlägg mest för min skull men också för andras. Så att dom vet om att dom inte är själv i detta fall!!


!!utan hästar i mitt liv så hade jag inte levt idag!!

Denna meningen cirkulerar i mitt huvud dagligen, ha gjort i ca 8 år!
För det är sant utan hästar hade jag inte levt idag. Pga att jag va med om en olycka och en händelse som ändrade mitt liv totalt. 2008 va jag med om en ridolycka, som gjorde så att min fibromyalgi sattes igång på riktigt. Sen den gången ha jag värde satt både mig och hästarna och insett att hästar är stora djur oavsett om det är en shetlandsponny eller en stor adenner. Så är dom stor och väger extremt mycket, en olycka händer på 0.01 sekunder med andra ord man hinner knappt blinka förens den är där.

Sedan min ridolycka så har jag inte kunnat leva ett normalt liv, för den ena händelsen efter den andra sattes igång och mitt liv sattes på prov flertal gånger. Jag fick den ena diagnosen efter den andra och bara det sattes allt på prov. Gång på gång, dag in och dag ut, får jag kämpa mig igenom för att överleva varje dag. Än i dag får jag kämpa för att ta mig ur sängen vissa dagar.
Jag önskar att jag hade fått slippa kämpa så jäkla mycket och bara kunna ta det lugnt någon gång.
Jag önskar att jag hade fått bli frisk.
Jag önskar att jag hade fått slippa dessa sjukdomar jag har.
Jag önskar att jag hade fått bli psykiskt frisk. Så att jag slapp bli så jäkla känslig hela tiden.
Det ända jag vill är att vara frisk, kunna gå ut med kompisar att få jobba heltid med det jag verkligen älskar mest av allt!! Antingen hästar eller med människor. Men som det är nu kan jag knappt båda sakerna. Men jag kan nog få det att gå igenom att bli undersköterska.

Det sista jag vill är att bli uppslukad av en säng/soffa jag har så mycket att ge, jag vill lära mig så mycket också.

Att leva med psykisk ohälsa, det är aldrig lätt. Nu är det nästan varje svensk som ha någon slags psykisk ohälsa. Jag kan relatera mig till dom som får panik, ångestattacker blir deprimerad, arg ledsen utan att riktigt veta varför.. det har jag som en kamp inom mig att kunna kontrollera och behärska mig och mina känslor så att dom inte tar över för mycket!

Att vara jag är en kamp, men jag tar en dag i taget och försöker att vara här och nu. Jag mår bäst av att få vara med mina kompisar men när jag mår som en prinsessa det är när jag är med Tanja! Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Tanja nu!
Jag försöker alltid vara glad och trevlig men ibland funka inte det och då ska man oftast bara låta mig vara. För jag bruka komma och säga förlåt eller säga att det va inte meningen att ryta till mot dig.
Men jag har en gräns precis som vem som helst. Och den ska man aldrig testa för när jag blir förbannad så är jag förbannad!! Man vill inte vara i närheten av mig då..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min hingst som är svart, standar och en buse :)

God kväll på er! Hoppas ni haft en bra vecka än så länge. Jag ha jobbat, tis, idag och ska jobba i morgon med. Så min vecka går framåt något stressad. Svårt att hinna med det jag ska på jobbet.. Just nu ligger jag i sängen och glor "Buffy" är hel...

Dessa ord ha fastnat hos mig fick dom av en kompis igår kväll! ...

God kväll! Idag är det ca 39 dagar kvar tills mamma Tindra ska föla! Ska bli så jäkla roligt. Längtar så enormt mycket efter bebis ...

På dom som jag älskar mest!