Hejsan!

idag är det söndag. I morgon är det måndag! jag ha panik och ångest över i morgon!
JAG VILL INTE TILLBAKA!!
Suck på allt, ha verkligen ingen ork för nåt längre. Bara tanken på allt får mig att stor böla!
Jag trivs inte i stallet, alla bara kör över mig där lyssna inte på mig eller något. på jobbet känns det precis lika dant!
vill bara försvinna nu!

Hej!
Jag tänkte skriva ett inlägg om vad det är som ha hänt mig och vad som kommer hända!

Jag ha som många svenskar fasar för men som lika många ha drabbats av. Det är utmattnings depression. Detta ha pågått rätt länge nu för mig. Men i veckan så ha jag börjat känna mig jätte konstigt inte alls mig själv, jag blev jätte ledsen för ingeting, men jag kunde också bli så jäkla förbannad på precis vad som helst. Jag ha svårt att andas, jag får ett tryck för bröstet och hjärtklappning. Sen har jag tröttheten på detta och all stress, om hur jag ska lyckas med allt, jag kan knappt sova om nätterna. Sen ha fibromyalgi som spökar som fasen hos mig.
Detta är ingen bra kombination så det slutade med att jag snackade med en kollega om det och hon skickade hem mig med frasen "för fan Julia gå hem!"
så jag fick vara så snäll att lyda henne igår.


utmattnings depression kan drabba vem som helst, när som helst och hur som helst. Det är ingen som går "säker" med att INTE klara sig.
Att jag blev drabbad av detta nu det är för att jag inte ta hand om mig själv, jag ska hjälpa andra, jag ska ta hand om alla förutom mig själv. Det började med att jag blev utmattad känslomässigt och kroppen orkade inte med att göra nåt utan att jag fick hjärtklappning. Det va så min kropp visade att jag va för långt kommen i min nya kamp, med att hitta tillbaka till mig själv och början. Detta kommer ta tid och det får det göra!
Den största frågan för mig är; kommer jag någonsin bli bra igen? kommer jag att klara av att jobba överhuvudtaget? eller kommer jag att vara sjuk resten av min tid?
En sak är jag säker på; jag ska ALDRIG jobba heltid!!

dom vanligaste symptomen är:

känslomässigt utmattad
låg prestationsförmåga
trötthet
brist på energi
ångest
och många fler!

på bilden ser ni vilka symtomer som är till utmattnings depression.

Som det är nu så ser jag inget ljus i framtiden för mig. Det ända jag ser just nu är bara massa mörker. Speciellt när det gäller jobb och bo själv!
att ha ett ostabilt psyke är inget att leka med. Oftast klara jag inte av att vara själv. Trotts att jag vill vara för mig själv!
Jag tycker verkligen inte om att vara djuk, nu ha jag blivit ännu sjukare än vad jag ha varit!

Men bland det jobbigaste jag vet är när folk som vet om att jag ha värk och mår kasst. kommer till mig och klagar på att dom har ont i till exempel magen, huvudet eller ryggen! det har jag dagligen! Jag behöver inte höra det för jag har tillräckligt med mitt skit redan!

om ni har några frågor så ställ dom så ska jag försöka svara på dom så gott jag kan.

Nu få det vara bra för mig
så ni få ha det så bra
Kramis!

god kväll på er!

blir en väldigt sen bloggning idag. Ligger och glo på "house" och fundera på om väggen är nära eller inte för mig, jaa alltså att jag går in i vägg/utmanings depression.
Dom tankarna vandra rätt mycket i huvudet på mig. efter denna helgs ledighet så ha dessa tankar blivit ännu mer. Jag blir så jäkla trött, utmattad, ledsen, stressad och arg på en och samma gång.
och då menar jag att allt kommer som en våg hela tiden under hela dagen, stressen sitter alltid där. jag somnar med den och vaknar upp och va den kvar ända gången jag inte har den är när jag är hos Tanja!
då kan jag bara släppa precis allt och låta alla känslor komma sen försvinner dom med mina tankar. Men sen när jag går hem så kommer ALLA tankar igen, då blir det en jäkla massa stress och allt vad det heter.

jaja snart börjar jag stor böla men det ska jag inte så ni få ha det så bra så hörs vi kramis :)

god kväll på er!

i torsdags gick jag av min sista arbetsdag för denna veckan. Så jag ha varit ledig i tre dagar nu. Känns för jävla gött asså, för att i morgon gå på en vecka till och en vecka närmare mitt avslut på avd 11. Det känns jätte konstigt att snart måste säga hejdå till mina älskade underbara arbetskollegor. Men det ska nog gå bra tror jag. Så länge jag inte gråter men det kommer jag nog att gör i vilket fall som.

jaja denna helgen ha jag bara tagit det lugnt och verkligen vilat upp mig. För i fredags kunde jag verkligen inte gör något utan att bli alldeles matt och trött i kroppen. Så jaa jag behövde verkligen dessa tre dagar för att vila upp mig riktigt ordentligt.

Tanja ha fått ta det lugnt denna helgen, vilat idag och tömkörde igår en sväng med henne. Så fin vid vissa lägen att jag inte visste vad jag skulle göra :)
glad blir jag när allt slit lönar sig!

lite bilder jag ha tagit idag och blev extremt nöjd med :)

kram på er alla! ?

God kväll på er!

Jag ha gjort en knut på mig själv nu känns det som. Jag jobbar som jag ska, jag trivs där hur bra som helst. Alla är jätte gulliga mot mig, vill mig väl. Det är så det ska vara att känna sig omtyckt på och blir glad av att få träffa mig och jag blir glad av att träffa dom.

Men det är inte där jag slår en knut på mig själv utan det är med Tanja!!
Vi ha klickat på alla sätt och vis, MEN inte på att jobba i paddocken. Jag ha haft dessa tankar ett bra tag nu. Inget går när vi arbetar i paddocken, det är så fruktansvärt frustrerande. Tycker synd om min fina bästa tös!
Jag ska se om jag hittar någon som kan hjälpa mig med henne. För nu ska jag fasen ha hjälp med henne för nu vill jag att hon ska bli en fin ponny för nu ska vi satsa på att Premiering och tre års test i hoppning.

Detta inlägget ha jag haft ett tag och skriva på. Sen ha jag inte direkt vågat att publicera det. Men det är nu eller aldrig!!! Om ni ha frågor eller nåt så bara ställ dom. Jag svara så gott jag kan.

Nu tänker jag skriva ett väldigt djupt inlägg om hästar och mitt liv, för nu vill jag att det ska komma ut. För jag vet att det finns fler som jag men som inte vågar säga det. Som är rädda för att bli dömda, som är rädda för att bli tagen på fel sett när dom säger det. Så där av att jag vill skriva detta inlägg mest för min skull men också för andras. Så att dom vet om att dom inte är själv i detta fall!!


!!utan hästar i mitt liv så hade jag inte levt idag!!

Denna meningen cirkulerar i mitt huvud dagligen, ha gjort i ca 8 år!
För det är sant utan hästar hade jag inte levt idag. Pga att jag va med om en olycka och en händelse som ändrade mitt liv totalt. 2008 va jag med om en ridolycka, som gjorde så att min fibromyalgi sattes igång på riktigt. Sen den gången ha jag värde satt både mig och hästarna och insett att hästar är stora djur oavsett om det är en shetlandsponny eller en stor adenner. Så är dom stor och väger extremt mycket, en olycka händer på 0.01 sekunder med andra ord man hinner knappt blinka förens den är där.

Sedan min ridolycka så har jag inte kunnat leva ett normalt liv, för den ena händelsen efter den andra sattes igång och mitt liv sattes på prov flertal gånger. Jag fick den ena diagnosen efter den andra och bara det sattes allt på prov. Gång på gång, dag in och dag ut, får jag kämpa mig igenom för att överleva varje dag. Än i dag får jag kämpa för att ta mig ur sängen vissa dagar.
Jag önskar att jag hade fått slippa kämpa så jäkla mycket och bara kunna ta det lugnt någon gång.
Jag önskar att jag hade fått bli frisk.
Jag önskar att jag hade fått slippa dessa sjukdomar jag har.
Jag önskar att jag hade fått bli psykiskt frisk. Så att jag slapp bli så jäkla känslig hela tiden.
Det ända jag vill är att vara frisk, kunna gå ut med kompisar att få jobba heltid med det jag verkligen älskar mest av allt!! Antingen hästar eller med människor. Men som det är nu kan jag knappt båda sakerna. Men jag kan nog få det att gå igenom att bli undersköterska.

Det sista jag vill är att bli uppslukad av en säng/soffa jag har så mycket att ge, jag vill lära mig så mycket också.

Att leva med psykisk ohälsa, det är aldrig lätt. Nu är det nästan varje svensk som ha någon slags psykisk ohälsa. Jag kan relatera mig till dom som får panik, ångestattacker blir deprimerad, arg ledsen utan att riktigt veta varför.. det har jag som en kamp inom mig att kunna kontrollera och behärska mig och mina känslor så att dom inte tar över för mycket!

Att vara jag är en kamp, men jag tar en dag i taget och försöker att vara här och nu. Jag mår bäst av att få vara med mina kompisar men när jag mår som en prinsessa det är när jag är med Tanja! Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Tanja nu!
Jag försöker alltid vara glad och trevlig men ibland funka inte det och då ska man oftast bara låta mig vara. För jag bruka komma och säga förlåt eller säga att det va inte meningen att ryta till mot dig.
Men jag har en gräns precis som vem som helst. Och den ska man aldrig testa för när jag blir förbannad så är jag förbannad!! Man vill inte vara i närheten av mig då..

ååhh sitter här med välrdens magkatarr, med en filt runt mig och musik på. Är så fruktansvärt trött på denna magen, har haft det nu i några dagar och inget verka hjälpa! 

Blir så trött, får inte sova för att magen gör så fruktansvärt ont, sen funkar inte min telefon som den ska, så jag måste ner till Hbg i morgon för att fixa det, sen dessutom alla möten denna veckan! Jag hoppas verkligen att min mage blir bättre tills i morgon! 

Jaja det får väl vara för diag. orka inte skriva mer! Ni få ha det så bra kramis <3

Jag vill skriva ett mega yber långt inlägg om hur jag verkligen mår, men jag känner det att denna ångesten kommer ta över sååå mycket om jag gör det så tänkte bara skriva lite smått om hur allt verkligen är med mig just nu! 

Det är ju såhär att jag har sen någon vecka innan julafton haft extremt  Mycket panik och ångest attacker, dagligen antingen små som bara vara ifrån en minut till ca en kvart till att dom vara i flera timmar och jag kan inte göra ett piss åt att dom kommer mer än att bara försöka hitta något annat att göra, tänka på eller fixa nåt. Men oftast så funkar inte det och då blir dom så fruktansvärt långa mina attacker och det gör så ont i mig att jag inte kan reglera dom utan att det bara kommer upp llite när som helst! 

Jag försöker verkligen hitta på nåt hela tiden, men så är det ALLTID nåt som triggar igång det. 

Jaja jag ska inte skriva mycket mer om mina jäkla panik ångest attacker.. Det är bara tråkigt att läsa..