God kväll på er!

Jag ha gjort en knut på mig själv nu känns det som. Jag jobbar som jag ska, jag trivs där hur bra som helst. Alla är jätte gulliga mot mig, vill mig väl. Det är så det ska vara att känna sig omtyckt på och blir glad av att få träffa mig och jag blir glad av att träffa dom.

Men det är inte där jag slår en knut på mig själv utan det är med Tanja!!
Vi ha klickat på alla sätt och vis, MEN inte på att jobba i paddocken. Jag ha haft dessa tankar ett bra tag nu. Inget går när vi arbetar i paddocken, det är så fruktansvärt frustrerande. Tycker synd om min fina bästa tös!
Jag ska se om jag hittar någon som kan hjälpa mig med henne. För nu ska jag fasen ha hjälp med henne för nu vill jag att hon ska bli en fin ponny för nu ska vi satsa på att Premiering och tre års test i hoppning.

Detta inlägget ha jag haft ett tag och skriva på. Sen ha jag inte direkt vågat att publicera det. Men det är nu eller aldrig!!! Om ni ha frågor eller nåt så bara ställ dom. Jag svara så gott jag kan.

Nu tänker jag skriva ett väldigt djupt inlägg om hästar och mitt liv, för nu vill jag att det ska komma ut. För jag vet att det finns fler som jag men som inte vågar säga det. Som är rädda för att bli dömda, som är rädda för att bli tagen på fel sett när dom säger det. Så där av att jag vill skriva detta inlägg mest för min skull men också för andras. Så att dom vet om att dom inte är själv i detta fall!!


!!utan hästar i mitt liv så hade jag inte levt idag!!

Denna meningen cirkulerar i mitt huvud dagligen, ha gjort i ca 8 år!
För det är sant utan hästar hade jag inte levt idag. Pga att jag va med om en olycka och en händelse som ändrade mitt liv totalt. 2008 va jag med om en ridolycka, som gjorde så att min fibromyalgi sattes igång på riktigt. Sen den gången ha jag värde satt både mig och hästarna och insett att hästar är stora djur oavsett om det är en shetlandsponny eller en stor adenner. Så är dom stor och väger extremt mycket, en olycka händer på 0.01 sekunder med andra ord man hinner knappt blinka förens den är där.

Sedan min ridolycka så har jag inte kunnat leva ett normalt liv, för den ena händelsen efter den andra sattes igång och mitt liv sattes på prov flertal gånger. Jag fick den ena diagnosen efter den andra och bara det sattes allt på prov. Gång på gång, dag in och dag ut, får jag kämpa mig igenom för att överleva varje dag. Än i dag får jag kämpa för att ta mig ur sängen vissa dagar.
Jag önskar att jag hade fått slippa kämpa så jäkla mycket och bara kunna ta det lugnt någon gång.
Jag önskar att jag hade fått bli frisk.
Jag önskar att jag hade fått slippa dessa sjukdomar jag har.
Jag önskar att jag hade fått bli psykiskt frisk. Så att jag slapp bli så jäkla känslig hela tiden.
Det ända jag vill är att vara frisk, kunna gå ut med kompisar att få jobba heltid med det jag verkligen älskar mest av allt!! Antingen hästar eller med människor. Men som det är nu kan jag knappt båda sakerna. Men jag kan nog få det att gå igenom att bli undersköterska.

Det sista jag vill är att bli uppslukad av en säng/soffa jag har så mycket att ge, jag vill lära mig så mycket också.

Att leva med psykisk ohälsa, det är aldrig lätt. Nu är det nästan varje svensk som ha någon slags psykisk ohälsa. Jag kan relatera mig till dom som får panik, ångestattacker blir deprimerad, arg ledsen utan att riktigt veta varför.. det har jag som en kamp inom mig att kunna kontrollera och behärska mig och mina känslor så att dom inte tar över för mycket!

Att vara jag är en kamp, men jag tar en dag i taget och försöker att vara här och nu. Jag mår bäst av att få vara med mina kompisar men när jag mår som en prinsessa det är när jag är med Tanja! Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Tanja nu!
Jag försöker alltid vara glad och trevlig men ibland funka inte det och då ska man oftast bara låta mig vara. För jag bruka komma och säga förlåt eller säga att det va inte meningen att ryta till mot dig.
Men jag har en gräns precis som vem som helst. Och den ska man aldrig testa för när jag blir förbannad så är jag förbannad!! Man vill inte vara i närheten av mig då..

God eftermiddag på er söta!

Sitter just nu i stallet och lyssnar på musik medan Tanja äter lunch. Snart ska jag hem och äta lite, börja känna av hungern.

I tisdags denna veckan (1/3) så började jag jobba på dialys enheten och i onsdags började jag på avd 11. Heltid jobbar jag måndag till fredag, känns jävligt bra tycker jag, trivs på sjukhuset roligt att träffa massor av människor hela tiden, nya som gamla. Unga som äldre :)

Det är med människor jag vill jobba med inom vården. Fast helst inom LSS.
Det är detta jag vill så nu ska jag hitta någon utbildning och börja plugga :) för nu har jag bestämt mig för en gång skull!
Det känns jävligt bra!
Hoppas bara på att jag hittar ett jobb som man kan ha vid sidan av när jag pluggar. Skulle varit sjukt najs :)